Dagbok

Anförvant.se        Berättelser       Nyheter       Debatt        Öppet brev        Dagbok        Insändare           Kontakt


ANFÖRVANT                                        


Ännu en dag i öppenvårdspsykiatrin


Efter två och en halv månad är det dags för ett efterlängtat återbesök, Enligt instruktionerna från läkaren tidigare i vår har dottern varit på vårdcentralen och tagit prover för att mäta medicinnivåerna i kroppen.

Beväpnade med provsvar och alla frågor och funderingar kring medicinering tar vi oss till kliniken.


"Naturligtvis" har vi haft otur och fått en morgontid, klockan 09.00.

Morgonen är inte idealtid för personer med  autism, autismstörningar , neuropsykiatriska funktionshinder (NPF),  adhd,  asperger,  och stora svårigheter med OCD,


Med det funkar, med lite extra ”ansträngningar”, ett antal sms och telefonsamtal för att påminna om  väckning och uppstigning innan hämtning för att köra till doktorn.


Vi kommer i tid till psykiatrimottagningen och sätter oss och väntar i vanlig ordning

Doktorn brukar komma efter  ca 5-10 minuter, det är normalt.


Men i dag händer ingenting den första kvarten, och sen går det ungefär tjugo minuter innan jag för säkerhets skull kollar i  receptionen, där vi aldrig förut har behövt anmäla oss. Får veta att det skulle vi gjort, så att doktorn ser i systemet att vi kommit.

Efter ytterligare 25 minuters väntetid kommer vår doktor och frågar om vi fått vänta länge. Ja, tjugo minuter ungefär svarar vi.

Doktorn säger att han suttit med  annan patient. Vi gå in på rummet och han kollar i journalen att proverna på den ena medicinerna enligt provsvaren ligger bra till.


Han frågar hur det går med övrig medicinering. Vi berättar att den viktigaste medicinen, den som gör att dottern kan hålla sig vaken under dagen, inte längre räcker till. Dessvärre, får vi veta, går det inte att höja dosen, eftersom effekten ändå inte ökar. Tvärtom föreslår doktorn en minimal sänkning, vilket skulle göra dagen ännu segare för dottern.

Helst skulle vi ändå vilja öka dosen något litet, för att se om det ändå inte skulle ge bättre resultat. Men läkemedlet Attentin är tydligen en het potatis för läkarkåren. För att nå bästa effekt måste dosen vara så hög att den överstiger rekommendationen från tillverkare och myndigheter, och det kan inte läkarna ta på sitt ansvar.


Nu märker vi att vår doktor börjar bli stressad. Han berättar för oss att det bara rasslar in akuta ärenden på hans dator och att han samtidigt med att han tar emot bokade patienter får ta akuta samtal och besök.

Dom, (ledningen eller kollegorna) har lagt detta på honom idag, klagar doktorn, och

ingen annan  vill avlasta honom!

Vi har egentligen en kvart kvar av vår besökstid men förstår att doktorn verkligen befinner sig i knipa. Han låter arg och upprörd när han förklarar situationen för oss, vilket är svårt för dottern, som efteråt undrar vad hon gjort för fel.


Jag får i alla fall igenom en kompletterande lugnade medicin som dottern behöver en gång om dagen för komma i gång  när hon fastnar inför olika saker som skall göras. När vi fått recept på det,  och jag  frågar hur lång tid vi har kvar, då säger han att han egentligen inte har mer tid alls för oss p.g.a. de akuta ärenden som strömmar in.


Vi bestämmer att vi avslutar vårt besök i förtid och jag utrycker att vi vill samarbeta med vår doktor och han behöver tiden till annat än oss.

Han ler mot oss och ser tacksam ut. Vi blir lovade en ny tid så snart det finns om ca 1-2 månader.


Som pappa och daglig stödperson till vuxen dotter på 30 år undrar man vad det egentligen beror på att psykiatrin fungerar så här. Vad händer egentligen en dag som idag bakom kulisserna på psykiatrimottagningen?


Underbemanning? Dålig planering av ledningen ? Felprioriteringar av personalen? Överbelastning av patienter? För höga förväntningar på att välfärden ska räcka till alla, även till de allra mest utsatta?


Måste det vara så jobbigt... och ta så lång tid...?



NOVEMBER 2016


Bokar tid hos läkaren för justering av medicinen. Dottern får Elvanse 2x70 mg och Ritalin för att hålla sig vaken på eftermiddagen och kvällen.


DECEMBER


Recept på 50 mg Elvanse att ta på eftermiddagen, istället för Ritalin, som hon inte kan ta eftersom hon mår dåligt av det. Det visar sig inte räcka med 50 mg, hon är nu är helt overksam och dåsig från tretiden och hela kvällen. Morgondosen går ur kroppen på ca 5-6 timmar. Försöker förgäves få tid hos läkaren igen.


JANUARI


Det fungerar så dåligt under hela månaden att hon måste avstå från praktiken. Hon klarar inte heller av det dagliga, att hålla ordning i lägenheten, diska, plocka undan. Hygienen fungerar allt sämre, hon kan inte längre duscha.


FEBRUARI


Eftersom det inte går att få läkarkontakt angående medicineringen, tar vi beslut att ge henne 2x70 mg på eftermiddagen, så att hon kan vara vaken och fungera.

Hon tar den extra 50 mg-tabletten bara vid behov,

exempelvis när det gäller att duscha, eller andra svåra uppgifter. Hon kommer åter igång med praktiken, och fungerar bättre.


I mitten av månaden ringer sjuksköterskan och meddelar att vi har fått en läkartid om en månad. Dottern har själv läst på och funnit ett alternativ till Elvanse, en medicin som heter Attentin.


MARS


I början av månaden besöker vi sjuksköterskan. Föreslår att dottern ska få Attentin, och att hon ska få fortsätta med den dos som fungerar, 80 mg/dag.


Efter tre månader är det äntligen dags för läkarbesök igen. Dottern får nu byta till Attentin, men i lägsta dos 20 mg/dag. Det motsvarar en fjärdedel av den dos hon hittills har haft, som hon går bra på. Får löfte om att hon så småningom ska få komma upp till den dos som fungerar, 80 mg/dag.


På en fjärdedels dos går dottern snabbt i OFF-läge. Viktiga möten måste bokas av, praktiken försvinner, liksom förmågan att sköta hushåll och hygien. Det är påfrestande för henne, men även för mamma och pappa som får stötta så gott det går under tiden.


Tillbaka till mottagningen, för att hämta den nya veckodosen som är 40 mg/dag, halva den fungerande dosen. Trots att vi informerar om dotterns situation, om de svårigheter som uppstår när hon inte får tillräckligt dos av sin medicin, får vi veta av sköterskan att det kommer att ta två veckor till innan de kan ge henne rätt dos.


Det tar ytterligare en månad innan vår dotter kommer upp i rätt dos Attentin, 80 mg/dag, sammanlagt fyra och en halv månad från det att vi påbörjade processen.