Insändare

Anförvant.se        Berättelser       Nyheter       Debatt        Öppet brev        Dagbok        Insändare           Kontakt


ANFÖRVANT                                        

-Våra barn går

under när deras

nya läkare inte

förnyar recepten

”Doktorn har slutat och den nya läkaren vill inte skriva ut medicinen som vår son måste ha. Kan de verkligen göra så?" undrar en anhörig.

”Det tog fyra och en halv månad innan vår dotter fick rätt dos av medicinen som hon behöver för att fungera"” skriver föräldrarna i En Anförvants Dagbok.


I en vård där det är mer regel än undantag att man får träffa doktorn bara en gång är det allt fler patienter som kommer i kläm mellan läkare som gör olika bedömningar.


Så här förklarar Öppenvårdspsykiatrin varför det alltid är den senaste läkarens åsikt som gäller:


”Vid ett läkarbesök ska läkaren göra en bedömning av patientens sjukdom vid det aktuella besöket. Patientens situation och sjukdom kan ha förändrats, varför en annan behandling än tidigare kan bli aktuell. Det åligger den aktuella läkaren att bedöma sjukdomsbilden och ordinera behandling samt förklara detta för patienten på bästa sätt.”


En läkare som tidigare inte träffat patienten kan därmed tvärt avbryta pågående medicinering genom att inte förnya recept på medicin som föregående läkare ordinerat. En ny läkare behöver inte ta hänsyn till patientens behov av nedtrappning eller gradvis utsättning av den tidigare medicinen, och behöver heller inte ordinera ersättningspreparat.


Det medicinska ansvaret för patienten kan dock läkaren inte friskriva sig ifrån:


”Läkaren har alltid ett så kallat behandlingsansvar för de vårdinsatser och behandlingar som hen ger. Vid uppföljningen av en medicinförändring kan det ju vara så att justeringen inte haft avsedd effekt och då är det naturligt och viktigt att korrigera detta i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Om patienten har frågor eller blir sämre ska hen direkt ta kontakt med sin vårdgivare.”


Det icke-medicinska ansvaret är till skillnad från det medicinska ansvaret inte sjukvårdens problem. Även om patienten berättar att han eller hon inte kan sköta sitt arbete utan medicinen, så behöver inte läkaren ta hänsyn till det, oavsett om det finns en risk att hela patientens tillvaro rasar.


Patienten har förstås alltid möjlighet att lämna synpunkter på vården:


”Är patienten inte ense med läkarens bedömning ska patienten vända sig till den aktuella mottagningen och framföra detta till enhetschefen. En patient kan också vända sig till patientnämnden.”